



På Gotland finns en plats som aldrig sover för mig.
Nu har den gott i ide för att börja leva nästa år igen när turisterna strömmar till.
Jag skriver om Hablingbo Crêperi som jag följt nästan varje sässong ända sedan de öppnade första gången.
Åsa Lindström som är keramiker och gör de muggar jag lever med varje dag. Jag skulle kunna ha hur många som helst för det går bara inte att välja en.
I en gammal lada finns Crêperiet som sakta förvandlats i takt med att folk hittat dit.
Första gången jag kom dit ville jag inte åka hem. En riktig baristamaskin i "ingemansland ", nygräddade crêps på tallrikar med guldkant, gamla silverbestik och riktigt kaffe ur Åsa`s fantasiska muggar.Crêpen Serverade i stallbås med bänkar och bord målade i en creme färgad ton. På baksida av ladan fanns några enkla bord, bouleplan och många andra olika sällskapsspel att stanna tiden med.
Men jag glömmer aldrig cirkus tältet som ur en saga reste sig i skogen, där bjöds på fransk variete i världsklass. -Familjen satt som förtrollade och njöt av varenda minut.
Hablingbo Crêperi lever vidare.
Kram Annika