måndag 1 december 2008

Årets juldekoration



Granskott verkar vara årets växt/ blom dekoration i hemmet. För mig är granskott Värmlands skogarna där farmor med böjd rygg och  arbetar händer gav sig ut i skogen för att plantera granskott åt någon gårdsherre eller domänverket.Hon satt med vördnad ner dessa skott för att "Värmlandskogen " skulle leva vidare.Det blev en extra slant i hushållskassan och livet rullade vidare. Själv har jag en gran på tomten som var liten när vi köpte vårt hus för femton år sedan och nu är den ståtlig och "julgrans stor".Tänk vilken tid det tar att växa. Ta eller köp dina skott/julgran med kärlek!
Farmor Annastina spenderade många timmar i Värmlandskogen där kärleken och respekten till naturen och moderjord växte stark.
Kram Annika

6 kommentarer:

Lilla huset på prärien sa...

Hej!

Vad fint skrivet. Jag tror att många idag inte känner efter när man är ute i naturen. Det ska pyntas och då skyndar man sig ut och roffar åt sig det som behövs utan att njuta av naturen och tidens tand. Det tar lång tid för granarna att växa sig stora!

Vilken fantastiskt fin vas/skål du visar.

Mvh Jenny

Karin Lindström sa...

Godmorgon vännen!

Jag har också satt många plantor. Det var ett sätt att få en slant extra på landet. Plocka flyghavre på gårdarna en annan!

Man ska alltid vara försiktig, och vill man ha små plantor så sitter de ofta i vägkanten där vägverket ändå "klipper" ner allt!

Hoppas allt är bra, tänker extra mycket på dig!

Tusen kramar
Karin

me and alice sa...

Vilket vackert arrangemang. Älskar också dessa små granskott. Jag gör som Karin. Tar alltid granskotten i vägkanterna. Där finns dom i massor(även tallskott) och röjs ändå bort sedan...
Kram Susanne

Hem och Lycka sa...

Vad fint! Vilken fin berättelse du skriver ner åt oss.. kram

Anonym sa...

Ja nog ska man se till att det är med respekt man behandlar moder jord :)

Annika Christensen sa...

Det var fina ord du skriver.
Arragnemanget var alldeles lagom också.
Jag har turen att ha två hundar som gör att jag njuter av skogen.
Framförallt så blåser det inte i skogen som det gör hemma runt husknuten.
Ha det gott
Annika